Med Tour 2018 – Done!

Med 5 av 6 klarade cuts så kan jag ändå inte vara allt för missnöjd med tanke på hur 2017 såg ut. Jag såg och kände mycket lovande delar i mitt spel, men också väldigt oslipade delar i nuläget. Puttningen kostade många slag när man ser tillbaka på helheten, men jag kan också erkänna att det är där jag borde men inte spenderat tillräckligt mycket tid vid att förbättra. Ska bli väldigt intressant hur det känns hemma i kalla Sverige nu efter att ha spenderat nästan 2 månader i Egypten på försäsongen. Förhoppningsvis så har jag en liten fördel mot majoriteten därhemma när tävlingarna drar igång.

Den femte av dessa sex tävlingar gick okej de första två varven med svårigheter kring greenerna. Klarade cutten och satsade i princip allt i finalvarvet ihop på en ordentlig klättring – detta gick INTE vägen tyvärr! haha

En 23e plats blev det och jag blickade bara framåt mot finaltävlingen på Allegria.

Väl på Allegria så var det väl en ganska tråkig första rond där puttstatistiken talade för scoren. 37 puttar första varvet och inga större misstag i det långa spelet blev kostsamt och gav mig inget annat än en spark i röven för att rycka upp spelet ordentligt inför andra rundan. Under andra rundan så puttade jag helt okej och slog slag rakt igenom. Det var tre missar från tee som dock kostade dom slag jag behövde för klarad cut. Puttningen var ju bättre, men lämnade oturligt en hel del därute, dock inga 3 eller fyrputtar som jag fick svälja från första varvet.

Var fyra slag från cut-gränsen med 11 hål kvar. Lyckades få i 3 raka birdies på hål 8, 9, och 10. Kom av mig lite med en bogey på 11an och på 12an så fick jag ett horribelt break på ett okej utslag som slutade i vatten (svårt att beskriva breaket, man måste nästan se det live…) Kom undan med en dubbel efter att ha varit tvungen att droppa i wasten och jag var nu 4 slag ifrån cutten igen.. Det var bara att satsa på allt nu – vilket jag gjorde, puttarna ville sig dock inte i för birdie utan dansade kring hålet på 13 och 14. Nu var 15 måste på eagle, och i vinden var det tvunget att vara en nära till perfekt och lång drive som skulle göra det möjligt. Jag tog i lite väl mycket och outen på vänster kom i spel. Resten är historia.

Nu sitter jag på balkongen kl. 17 på Hilton Dreamland och blickar ut över ett idealt golfväder såhär års, en dag jag hellre hade viljat spela finalvarvet på. Istället blev det träning och ett försök till att jämna ut en solbränna som svenskar med noll rutin i Thailand brukar få samt golfare rent generellt. Att ha den redan i april är dock lite rekord för min del.

Inatt bär det av till Sverige igen och det ska bli skönt att krama om flickvännen samt äntligen få äta lite ordentlig gröt morgonen därpå 🙂