Guldpokalen – Båstad

Ja, vad ska man säga om denna helgen… Mycket chansning med formen blev det med armbågen i tanke. Utan att ha svingat ordentligt sedan senaste tävlingen i Kumla så var egentligen förhoppningarna att jag skulle kunna ha vilat och behandlat mig fri från armbågsproblemet. Så var dock inte fallet och jag har tidigare idag avanmält mig till den planerade Oakley Tour-eventet som skulle vara i Finspång denna lördag. Att försöka harva sig runt och hoppas på prestation med ett tjockt neopren-skydd runt höger armbåge är drömtänk, men långt ifrån realistiskt.

Så hur gick det i Båstad?

Relativt jämnt på en oslipad nivå med scorerna 75-77-77-78. 1 boll out, 1 borttappad i högre oklippt gräs (hittade bollen försent) och en i vatten. Varken bra eller dåligt, men kan ju inte påstå att jag är sur över det med tanke på formen. Målet när jag kom ner på torsdagen var först och främst att  klara cutten och spela alla 72 hålen. Det lyckades jag med trots en att jag slog min enda out på det 36e hålet och fick ta 2 slag extra ner i scorekortet helt i onödan.

Blev en 37de plats av de totalt 90 startande.

Positivt

Jag tar med mig mycket, framförallt läxan om att jag ska lyssna på kroppen och låta saker ta sin tid. Kollar jag tillbaka på resultaten som jag inte var så värst nöjd med så hade jag ju dem på känn. Att delar ska klicka när armbågen spökar i en delikat sport som golf är humor på hög nivå.

Jag klarade cutten (tur det då jag markerade redan dagen innan start med att köpa lunchkuponger till båda dagarna, fanns inte på kartan att misslyckas med den delen 🙂  ).

Gjorde en del misstag, oslipade slag, men spelade trots det inte bort mig helt från tävlingen. Handlar lite om att inte låta lägstanivån skena iväg utan hålla igen trots omständigheterna. Spelade ut de korten jag hade innanför rockärmen helt okej trots allt. Big ups!

Fick träffa mina morföräldrar nere i Halmstad igen. Alltid lika kul att se dom! 🙂

Fick i årets första eagle under tävling på tredje varvet, 18de hålet. Det roliga var att jag kallade det från start, dvs höjde fingret redan halvägs för att metalt styra den hela vägen ner i koppen. Var en konstig känsla jag fick och det var samma klubba som jag gjorde min första hio med tidigare iår som jag satte den med. (48* Vokey SM5).

Negativt

Skadan. Har behandlingar som väntar men det betyder att nu behöver jag försöka vila armbågen helt ett tag och fokusera på att repa mig. Det här med att backa på träning och tävling är en mardröm, men ett måste om signalerna från kroppen säger till på skarpen.

Materiellt så har jag även där lärt mig en läxa. Jag behöver införskaffa bättre regnhandskar, en ”torrhandduk” vid regn för händer och grepp. Jag behöver även byta greppet på min nya spoon som jag nyss stoppat i bagen. Enda klubban just nu med avikande grepp och ej cord. Detaljer, men det gör skillnad i vått väder, tro mig!

Resultaten är långt ifrån okej.

Summa

Tar med mig allt därifrån och sätter på allvar igång med min vila och rehab, trots att det är mitt i säsong. Kan ta några veckor, någon månad. Men det går garanterat snabbare om jag gör det fullt ut! Det enda jag kommer att träna på i golfväg under tiden är det mentala spelet samt min puttning. Olle på KMK kommer att ha och göra med min armbåge på heltid nu! haha

Sen blir det att köra igång träningen igen mer frekvent inne på KMTI. Blev såklart trött under Båstad med tanke på upplägget, men känner att jag inte legat i 100% för att förbereda mig rent konditionsmässigt för ett sådant event där man avverkar 72 hål på 2 dagar.