Dormy Open & Arboga Open

Vi börjar med att bryta ner det största frågetecknet som än sålänge ockuperat största delen av 2017. Smärtorna i armbågen börjar bitvis försvinna. Finns vissa rörelser som lockar fram den där utmärkande smärtan, men inget som uppstår i svingen längre. Det enda som känns är väl att BÅDA armbågarna är lite ömma och känsliga för hyperextension.

Problemet nu när man börjar bli kvitt det som hållit mig tillbaka när det gäller att köra svingträning och slå överlag är just svingen. Känner mig i nuläget väldigt ostadig, otajmad och otrygg i mitt spel. Nu gäller det verkligen att jag hittar tillbaka, finner mitt lugn och förtroende i mitt spel. I ärlighetens namn så har jag inte tänkt så mycket på resultaten i de här senaste två tävlingarna då jag visste vart jag var någonstans med svingen, eller vart jag inte var. Jag ville bara känna efter och tävla, se hur armbågen skötte sig. Så trots resultaten och svingen så är jag nöjd. Armbågssituationen visar framsteg, och det är det som ligger högst upp på min ”wish/to-do list”. Nu är det svingen och självförtroendet jag får hitta tillbaka till.

Kommer inte lägga så mycket fokus de närmsta veckorna på att tävla, utan på att finna tillbaka till spelet snarare. Mer träning ute på banan, samt fortsätta förebyggande för de leder som trilskar och har trilskat tidigare. Blir inte yngre direkt, får lägga mer tid på harmonin i kroppen istället för den råstyrka som man dumt nog lagt för mycket fokus på tidigare.

Det jag tränar för nu är nästa års kval till SGT, tävlingarna innan det ser jag som förberedelse och träning snarare än prestationsorienterade event. Nu kör vi!